There are no boundaries

Det är nånting med mig och nattliga tider. Det ligger och väntar där i bakhuvudet liksom bara väntar på att få komma fram. När klockan väl slår tillräckligt sent så kommer allt på en gång. Kreativiteten som jag så många gånger tidigare saknat finns där. Känns som jag har all energi i världen, vill helst av allt sätta igång att möblera om hela rummet. Gärna nu på stört. Vet inte hur många gånger jag runt midnatt har börjat prova kläder, längtat efter sommar eller skrivit texter som den här. Texter om hur mycket jag längtar efter sommar och frihet eller texter om hur allt känns skit. För ibland vill jag bara gräva ner mig och ibland vill jag leva som aldrig förr. Livet är roligt sådär, det kan svänga så mycket och ibland hänger man inte med. När allt känns åt helvete brukar jag tänka "det kan bara bli bättre" och då känns det inte lika jobbigt längre. Händer ingenting bra håller jag ändå fast vid den tanken. Det kommer men låt naturen ha sin gång för så småning om så. Karma. Jag tror verkligen på det. Det har hänt så mycket bra för mig sista tiden att nu var det nästan dags för ett bakslag. Det kan inte gå för bra jämt liksom. Och just nu känns det som att det kommer vända åt andra hållet istället, det har gått för käpprätt åt helvete sista tiden så det är dags för nånting bra. Det kommer och jag väntar men det är påväg. Har en magkänsla, och den stämmer oftast. Inte jämt, men oftast. Vad babblar jag om? Jag vet inte, livet är knepigt och jag med..